Du kanske har sett begreppet "Konsten i Ridkonsten" förut? Eller kanske funderat på "vadå ridkonst?"
 
Rid-Konst är något helt annat än att "bara rida". Ridkonst är att ta ridningen på allvar, att gå på djupet i att man verkligen vill börja lära sig att utöva rid-konst. På samma sätt som man kan lära sig att teckna, så tar det tid och engagemang och en hel del envishet. Vad betyder då konst för mig? 
 
För mig så är konst det som uppstår när tre element kommer samman: Teknik, Känsla och Meditation. Jag skriver en kort liten sammanfattning här som jag kommer bygga vidare på.
 
Teknik
ger oss verktygen vi behöver för att skapa. Det kan vara att lära sig olika sätt att se hur saker förhåller sig till varandra för att du ska kunna teckna av dom, eller det kan vara övningarna i en disciplin som hjälper oss att bygga upp hästens och människans kropp så vi får de fysiska förutsättningarna vi behöver för att kunna dansa tillsammans. Utan tekniken kan vi ha hur mycket känsla vi vill, vi kommer ändå bara att "lalla runt". Det har förvisso sin poäng det med och vi behöver nog ofta tillåta oss att "lalla" mera, men det är inte konst för den sakens skull. Vissa av oss har lättare för den tekniska biten och svårare för känslan, eller tvärtom. Och vi har dessutom olika sätt som vi lättast lär oss teknik. Jag är själv en "teknikälskare" och behöver öva mer på min känsla. Akademisk Ridkonst innehåller många tekniska övningar.
 
Känsla
är precis lika viktigt som teknik, eftersom tekniken bara till viss mån kan lära oss läsa av hästen och vår egen kropp. Vi behöver lära oss att våga känna och lita på magkänslan (intuition), lita på våra känslor (emotioner), och även öva upp och lita på vårt fysiska känselsystem. Alla dessa är en del av "känsla". Känsla är dessutom det som ger improvisation, när vi vågar sätta ihop det vi lärt oss via tekniken och låter känslan av två individer som jobbar tillsammans börja styra. Jag är väldigt glad för att "min" akademiska tränare Monika Sanders även pratar mycket om känsla och känslor, för det behöver jag. Att jag behöver öva upp min känsla är även anledningen till att jag går på kurser i Kraftskapande Ridkonst, eftersom Ewa Schaeder tar upp känsla och känslor på ett väldigt intressant sätt.
 
Meditation
kanske du undrar varför jag tagit med. Jag har lite svårt att sätta ett bra "inte-för-flummigt" ord på det, så för tillfället kallar jag det för meditatativt tillstånd. Personligen upplever jag detta lättast när jag sitter och tecknar en lång stund, och allt runtomkring börjar rinna undan, fokuset ökar, och helt plötsligt så är man "där". Den mentala platsen man letar efter när man mediterar, där man bara ÄR och låter allt VARA och uppnår ett speciellt fokus. När du kan ta dig till den platsen samtidigt som du umgås med hästen börjar det hända väldigt spännande saker. Och det är dit hästen alltid vill att du ska ta dig för att du ska vara redo på att kommunicera med hästen. Det är där hästen befinner sig nästan jämnt, hästar är experter på att bara "vara med fokus". Att lära sig ta sig till den här punkten är för övrigt teknik, och det finns många olika. Rörelserna i yoga och kampsporter som Aikido är båda till för att lära dig ta dig "dit", och rörelserna i dressyrprogrammet borde vara det / har varit det.
 
Om du har känsla och du har teknik men du är helt sönderstressad och ofokuserad så kommer du inte kunna skapa ett jota. Möjligtvis kommer du "skapa" kaos och frustration hos både dig och hästen. Och det är inte alla dagar du kommer ha alla tre nycklarna på plats, men genom att vara medveten om dom så kan du sträva efter att nå dit. Jag tycker att det är lika viktigt att jobba på alla tre, men att det kan vara en bra idé att fokusera på en i taget i början. Och det meditativa tillståndet kan du öva på även när du är hemma.
 
Jag brukade ha mycket lättare att uppnå det här tillståndet. Att jag slutade leta efter det tror jag är både orsakat av och orsaken till min långvariga kamp mot depression. Jag ska framöver ge mig själv mer tid till att jobba med de olika teknikerna jag kan för att närma mig det meditativa tillståndet. Något så enkelt som att sitta med en blyertspenna och ett block och rita av något, tillexempel. Ett kort yogapass. Skotta snö ;).
 
Appropå ridkonst och konst, ett boktips:
 
Missa inte Lina Zachas blogg! Autentisk hästkommunikation kanske låter "för flummigt" för dig, men hon har så många kloka tankar! Jag citerar:
 
"...Däri ligger allt negativt motståndstänkande, det som bryter ner relationer istället för att bygga upp, det som skapar hierarki istället för samarbete. Min rätt kontra din rätt. Om du får växa betyder det att jag krymper. Om du är stolt och självtänkande blir du ett hot mot mig. Eller?
 
Nej! I en hållbar relation behöver båda få vara stolta och självtänkande, vi växer tillsammans i samarbete – vi konkurrerar inte med varandra.

Om vi har tålamodet att vänta in hästen, om vi har den emotionella orken att vänta på att få något istället för att ta det – vi vill trots allt bli älskade av våra djur, eller hur?
 
Det är emotionellt jobbigt att känna att hästen inte är redo att ge det vi hoppas att vi förtjänar, men vi kan bara påverka det genom att vänta och genom att själva ge. Så fort vi börjar ta så kommer hästen ge ännu mindre, tilliten sänks. – Om vi har tålamodet och modet att vänta, våga vara sårbara i vår väntan, så kommer vi få saker vi aldrig trodde var möjliga."
 
 
Plötsligt blev det tusen gånger lättare att verka en ibland motvillig stor nordsvensk. Även bakhovarna gick galant. Så en sån här hamnar högst upp på listan till Tomten i år :)!