Eller ja, tillskottsfodervägran.
 
Jag vet inte varför, men det är inte bra. Balk äter inte sitt "kraftfoder" just nu och då ökar risken för PSSM-anfall / korsförlamning. 
 
Det kluriga är ju hur man får i en häst ett ganska beskt pulver utan att kunna dölja det med något (alltför) sött. Speedibeet, lusernhack, morötter, Alpengrün mash, älgört, mynta, potatisprotein... I olika kombinationer. Men allt ratas just nu.
 
River mitt hår. Någon med tips?
Igår var det dags igen, polarkylan hade äntligen gett med sig (det har varit -30 i en vecka, igen!) och Balk behövde röra sig lite.

Han var faktiskt inte jättesugen på att släppa upp mig, men efter ett "kom igen dååå" så parkerade han. Men han hade rätt, jag var inte helt närvarande mentalt och tog för hårt i tyglarna. Det som händer då i Balks mun är att hans svallkött (han har extremt mycket lös hud på lanerna) pressas mot tänderna och det gör ont och han börjar gapa. Blev totalt ca 5 minuter i skritt men något som kändes jätteroligt var att han kändes så smidig och mjuk! Det går alldelens utmärkt att "vila" sig i form ;).
 
Efter mun-fadäsen så hoppade jag av, tog av tränset och vi busade lösa istället. Han var jätteglad och på riktigt bushumör, följde efter mig även i trav och det har han inte brukat göra förut. Vi övade lite på tricket "puss" också och det var två glada och nöjda kompisar som gick tillbaka till stallet sen.

Dags att fixa till mitt hackamore dock och börja köra mer på det. Tills jag kan låta bil hans mun.
I polarvindar, stalloverall, för stor mössa, barbacka och i kapsonen.
 
Lycka!
 
(ridpremiär alltså - Balk var helt med på noterna idag, bara att kliva upp)