Oväntat.
Skulle bara flytta minnessakerna över Balk och Loke. Tårarna började rinna. Sorgen känns fortfarande färsk, men det är snart ett år sedan. Jag tänker inte på den till vardags men det påverkar min relation till Arthur och Talle genom att jag inte har kunnat knyta an lika hårt till dom ännu. Och ärligt talat så vet jag inte om jag vill.
Det jag var med om med Balk var underbart och fruktansvärt. Vackert och sorgligt. Utvecklande... Men jag har insett att det är möjligt att växa i långsammare takt, utan samma smärta.
Jag önskar alla att få uppleva det samtidigt som jag önskar att alla slipper.
Och Lokes död var sorglig på ett sätt som jag verkligen hoppas att alla slipper. Från "gammpöjk" utan ledhyfs till att en lätthanterlig, glad, livlig liten kille som var redo att börja leva livet, och han gjorde mig så oerhört glad varje dag. Han fick en allvarlig sårskada där ytliga böjsenan var helt av och djupa söndertrasad. Avlivades på klinik samma dag.
Förra sommaren slutade i sorg, helt enkelt.
1 kommentarer
Linnea Harila Blomqvist
03 Aug 2017 14:45
Ååååhhh :'( Loke alltså sötaste så ledsen jag blir... Varför alltså. :( Jag lärde mig rida på hans mamma, Piglet <3
Kommentera