Mycket plugg, och sorg. Det har inte varit något energi över till att blogga.
Talle blev väldigt dålig under hösten i sin artros, plus att han fick en allvarlig stickskada som han förvisso läkte ut men efter den var immunförsvaret väldigt skört och hans mage kraschade av metacamen.
Det kändes oerhört tungt att behöva ta beslut av avlivning, igen, så snart efter Balk, men på många sätt var det enklare med Talle. Smärtan gjorde honom så ilsken sista veckorna, och mot slutet började han även "hytta med näven" åt människor (för att direkt efter bli oerhört förvånad över sig själv). Jag visste redan förra hösten att vi hade han på lånad tid på grund av hans långt gångna artros, men ändå...
Tack Talle. Du var en fantastisk häst som gav mig ett starkare självförtroende och många fantastiska upplevelser. Du stärkte både mig och Arthur och även om vi saknar dig så finns ditt arv inom oss, du är med oss varje dag.
