This is a translation of a previous post made in Swedish, 
http://linas.blogg.se/2017/january/sorgen-och-att-leva-med-en-pssm-hast.html
 
I haven't written a blogpost in about half a year. You who see me on Facebook probably know, or have figured out, that I had to put Balk down.
 
He got worse and worse and in the end he checked out from the herd (not even his best friend Fordson cared about him anymore) and that is when I knew it was time.
 
He was so calm that day. He got to graze while the veterinary wrote papers for the insurance company. 
 
The truck couldn't come until evening but despite that Balk wasn't nervous for a second, he followed me to where we were going to stand and lowered his head for the stunner. It was... extremely sad. And yet, a relief. It felt like an easy decision and even though the sorrow is so heavy, it is a sorrow that is ok. I was very afraid of this grief last spring, and it is very difficult to write this, even though it has been months. He was a very, very special horse, truly my hearthorse. The last thing he got to teach me was that it is ok to grieve, and that it is possible to carry sorrow in a good way, without breaking. Such an amazing individual.
 
I had a horse on loan this fall but I returned him, I couln't make a connection. He wasn't even a pale copy of Balk. Balk was in my heart, pulled on it all the time. It was a gift to get to experience this, but...
 
I'm writing this because there have been discussions in the Facebook-groups, and there are now ads (in Sweden) turning up with PSSM1-positive horses. So the question is, would I buy a PSSM-horse again?
 
NO is my answer. Simply because I am not emotionally ready for it. I am not alone in having felt the extremely strong connection to this type of horse, how one lives for them, agonizes over every second they show pain, constantly questions oneself, guilttrips oneself, thinking there is always more to be done. More money to be spent on supplements, massage, chiro, special hay, special paddocks, painkillers, etc. It is an enormous stress and enormous amounts of money that can be spent.
 
If in the future I own a farm where I can have a sand and gravel Paddock Paradise / track system, and a walker or indoor arena close by, I could consider taking another PSSM-horse, FOR FREE.
 
Balk cost us about €300 extra every month only related to the PSSM. In one year I spent the same amount of money that could buy a healthy, well ridden North Swedish Draft, on my sick one. And I did this on quite a tight budget, I could easily have spent a lot more to get him feeling a little bit better, for a little while longer.
 
TÄNK EFTER FÖRE translates roughly into HAVE THE AFTERTHOUGHTS FIRST, meaning think it through.
 
It's an amazing journey, in a really tough way. If you want to experience it, buy a PSSM-positive and spend your heart and soul and more than your whole wallet.
 
But if you're not ready, or rather, if you have some sense of self-preservation and economy, don't do it.
 
The only exception I could recommend is an older horse that is positive, but who has been symptom-free its whole life and you can take the horse on loan first. It is not unusual for a PSSM1-horse to be symptom-free until 10-12 and then all hell breaks loose.
 
 
Make an informed choice, there is no right or wrong,
but be prepared for the fact that you can never be prepared enough for this journey.
 
 
 
 
 
Jag har inte skrivit på ungefär ett halvår. Ni som ser mig på Facebook vet förmodligen, eller har listat ut, att jag fick ta bort Balk.
 
Han blev sämre och sämre och till sist så checkade han ut från flocken (inte ens hans bästis Fordson brydde sig om honom längre) och då var det verkligen dags.
 
Han var så lugn den dagen. Fick äta gräs medans veterinären kom och skrev journal för försäkringsbolaget.
 
Lastbilen kunde inte komma förrän på kvällen men trots det var Balk inte nervös en sekund, han följde med mig dit vi skulle stå och sänkte huvudet för bulten. Det var.... extremt sorgligt. Men ändå en lättnad. Det kändes som ett enkelt beslut och även om sorgen är tung så är det en sorg som är okej. Jag var väldigt rädd för den här sorgen i våras, och det är extremt jobbigt att skriva det här, trots att det gått några månader. Han var en oerhört, oerhört speciell häst, verkligen min hjärtehäst. Det sista han lärde mig var att det är ok att sörja, att man kan ha sorg på ett rent och fint sätt, utan att gå sönder. Vilken otrolig individ.
 
Jag tog en häst på foder i höstas men lämnade tillbaks honom, jag kunde inte knyta an till han överhuvudtaget. Han var inte ens en blek kopia av Balk. Balk var i mitt hjärta, drog i det hela tiden. Det var en ynnest att få uppleva det, men...
 
Jag skriver det här inlägget pga att det diskuterats en del i Facebookgrupperna och även börjat komma upp annonser på PSSM1-positiva hästar. Skulle jag köpa en PSSM-häst igen ?
 
NEJ är mitt svar. Helt enkelt för att jag inte är emotionellt redo för det igen. Jag är inte ensam om att ha upplevt den oerhört starka anknytningen till en sån här häst, hur man lever för dom, våndas över varje sekund som de visar smärta, ständigt ifrågasätter sig själv, skuldbelägger sig själv, det finns alltid mer man hade kunnat göra. Mer pengar man hade kunnat ösa in på tillskott, massage, specialhö, haglösningar, smärtstillande och så vidare. Det är en oerhörd stress och det är oerhörda summor pengar och tid som man får lägga.
 
Om jag i framtiden äger en gård där det finns ett sandat och grusat paddock paradise (haglabyrint/spårsystem) helt utan växtlighet, samt en skrittmaskin under tak, och helst även ett ridhus, så hade jag kunnat fundera på att ta mig an en till PSSM-häst, GRATIS.
 
Balk kostade oss i runda slängar 3000kr extra varje månad endast relaterat till PSSM-en (inte uppstallning, grovfoder, hovar). På ett år har jag alltså lagt vad det kostar att köpa en frisk häst, på att hantera min sjuka hästs sjukdom. Och jag gjorde det här på en ganska tight budget, det hade utan problem gått att lägga mer än dubbelt så mycket för att möjligtvis få han att må lite bättre, ett litet tag till.
 
TÄNK EFTER FÖRE.
 
Det är en fantastisk resa, på ett jobbigt sätt. Om du vill få uppleva det, köp en PSSM-häst och lägg ner ditt hjärta och själ och mer än hela din plånbok.
 
Men om du inte är redo det, eller snarare, om du har självbevarelsedrift och ekonomiskt sinnelag, gör det inte.
 
Enda undantaget skulle jag vilja säga är en äldre häst som är positiv, men som varit symptomfri hela sitt liv och du har möjlighet att ta hasten på foder först. Det är inte alls ovanligt att hästarna är symptomfria upp till 10-12 års ålder och sen börjar helvetet.
 
Gör ett informerat val, det finns inget rätt eller fel,
men var redo på att du aldrig kan vara nog redo för en sån här resa.
 
 

Jag saxar in mitt inlägg från en internationell grupp.
My horse hasn't had a major attack since this fall. He hasn't had a minor attack since april. His hooves are looking good, finally. But he is "PSSM-y". Butt hard as a rock, sometimes abdomen will get tucked in as well. Walks slowly and in pain (pain face) despite pain meds. He will let me ride him, he loves working, he'll even give me a trot but it's listless and I don't have the heart to ride him when he's like that. He won't canter or even trot with the herd, he just plods along in slow-mo. It's heartbreaking combined with doubt, am I just being over-sensitive? Should I just shut of my empathy and start riding him again? Or end this rollercoaster, because frankly I don't have the emotional buffert for this. I'm still struggling with post-partum depression and being a part-time single mom (her dad works away 1 week home 1 week). He is my heart horse but it sucks seeing him being less than he should be. Bleh :(.